*

Igår kväll hände en rätt så lustig grej. Jag var påväg till Hellten då det plötsligt rasslar till i buskarna intill mig och jag känner något attackera mitt ben! Min första tanke var våldtäcksman! Min andra var en ilsken katt! (då jag hyser agg mot båda sorter) Men när jag sen kikar ner mot marken så springer där en liten kanin, runt runt mina ben. Han stannar upp och lägger tassarna på mina skor och kikar upp mot mig med ledsna ögon som för att säga "hjälp mig jag är vilse". Tar upp kaninstackaren och bär hem den till Hellten som bor just intill. Polisen får sig ett samtal men ingen har hört av sig om någon bortsprungen kanin. Jag och alla mina vänner bestämmer oss för att gå skallgång. Vi går först till huset som låg intill där kaninen upphittades. Dom tipsar oss om ett hushåll längre bort som i sin tur leder vägen till ett annat hus. Och som man säger: tredje gången gillt. Där bodde minsann kaninen som visade sig heta Molle. Tur att Molle var en känd utbrytare i grannskapet så att vi inte behövde leta länge. Hade inte haft hjärta att bara släppa ut han i det vilda igen.

Så vad lärde vi oss av detta då?
Jo att vara snäll och göra en god gärning för någon annan känns jävligt bra!
och vi hoppas att Molles familj äntligen har lärt sig att dom borde laga det där hålet.




Om ni ser någon som ser ut ungefär såhär, så kan det vara Molle.

Allting har förändrats men jag känner likadant

I stunder som dessa
känns det iallafall lite bättre
när jag ser bilder som dessa










Vars är vägen på väg?

Som de flesta av mina kära vänner redan vet så vankas det ju fest och andra tokigheter hela fredagen lång. En av mina underbara vänner, självaste Anna Lindström, har dagen i ära sänt ut ett sms till oss andra för att göra klart vissa detaljer ( bla vilka som ska närvara). Jag (artig som man är) svarar självklart på det lilla smset och säger att jag jobbar dagtid och kan därför bara närvara på kvällsaktiviteterna. Och vad får man då för sms? Jo det ska jag visa er.

Inkommet kl 23.14:

Anna Lindström -
Haha okej king:) Kommentera i fb-mailet så man har koll på alla;)

Nuförtiden räcker det alltså inte bara med att svara på ett sms! Nej nu ska man också svara på mail för att säkra en plats på förfesterna. Och bäst för dig att du har fått ett sånt där inbjudningsmail! För vet ni vad som är det värsta av allt när jag nu klickade in på det där mailet. Det är där som alla detaljer styrs upp och bestäms! Hallå tänk om inte alla är så hippa att det har facebook eller värre alla kanske inte alltid eller aldrig har tillgång till varken dator eller internet! Varför blev det helt plötsligt så fel med sms! Vare sig du jobbar eller ej så har du alltid en mobil nära till hands!( Bokstavligen)

Men här Anna ! Hoppas du är nöjd nu har du ett svar både på sms, fb och på min jävla blogg att jag kommer!
Count on me!

Walking on a dream

How can I explain
Talking to myself
Will I see again


-

Du inser dagen efter att du kanske drack lite väl mkt om du under en kväll:

- Drar upp gång på gång din tröja mitt på kanalgatan för att blotta din bh ( som inte ens var ny)
- Du släpps in av vakterna av den anledningen att dom stänger på 5 min och kommer på den tiden inte hinna till baren och köpa något "opassande".
- Väl innanför krogens väggar måste dina vänner agera stöttepelare
- Din mamma måste ta av dig skorna då du inte klarar av finmotoriken
- Du ringer ett samtal där personen i andra änden inte förstår ett skit av det du säger
och du tillslut däckar ifrån samtalet. ( som du morgonen därpå helt glömt)


För att kompensera min lördagskväll en aning bjuder jag här på väldigt stillsam bild!
En bild innan det började shottas och jag gick utförs.




it´s called a break up because its broken

Allt är som vanligt men inget är som förr.
Det är ungefär så jag skulle vilja beskriva livet i Skellefteå för stunden.
En positiv förändring är iallafall att jag och mina vänner kommit igång med träningen.
Höstens melodi stavas t-r-ä-n-i-n-g-s-v-ä-r-k-!


Lite bilder från Kos



Det sjukaste ever var att vi träffade Alexandra Miller på Arlanda.
Hon skulle hem till Sverige och vi skulle därifrån.



Utsikt över Paradise Beach. Jag och Lisa lurades inte av Apollo utan
vi tog oss dit på egen hand med lokalbussen! Nu blir du väl stolt Mattan;)?



Paradise Beach's strand.



Då det vankades lunch på dagarna var man rätt så nöjd.





Och såhär vid middagarna.





Detta ska då föreställa strawberry decory. Inga jordgubbar fanns i
glasen men desto mer alkohol.



Lisa kolla hit! Jag lyckades fånga Ponytail på bild!



Båttur till tre olika öar







Här kunde man hoppa från klipporna men jag och Lisa var för fega.



Finn ett fel på denna bild? Felet såg jag dagligen.



På vår balkong togs det många bilder och massa cider.



Här försökte vi efterlikna bilden från Gran canaria. Samma cider,
samma tjej, blev dock inte samma bild haha.



Lisse slog i foten och en liten liten tiny mini bit av nageln lossnade så
att en nästintill obefintlig bloddroppe tittade fram. Lisa skrek och
jämrade sig att folk flera solstolsrader bort hörde och trodde att
det var värsta blodbladet. En godhjärtat själ gav Lisa papper för
att stilla blodfödet.


Någon timme senare var tack och lov Lisa på benen igen

Nobody said it was easy, no one ever said it would be this hard,oh, take me back to the start

Är som sagt hemma i Sverige igen efter en av de bästa veckorna i mitt liv på Kos!
Vill ni veta mer besök då Lisas blogg där ni kan läsa i stora drag vad som hände dag för dag( och natt för natt) Bilder kommer framöver. Har tydligen infekterat min pappas dator. Så har lite svårare att få tag i dessa mekaniska godingar som krävs för att få tillgång till bloggarnas värld, bildernas värld etc.


And the worst part is there's no one else to blame

Fel plats...fel tid...
hur kan jag ha valt rätt
när allt bara känns så fel fel fel?


RSS 2.0