iiidaidaida

Här nedan är då min Kommunuppsats...tänkte ni ville ju läsa den...så gjorde detta för er skull ;)
men seriöst nu när jag läste den här texten vill jag bara skriva om allt! lägga till...ta bort ..m.m!!
fattar inte hur min kunde vinna?!:O och jag säger skriver inte så bara för att icke låta skrytsam!
I mean it! men jag är ju självklart glad för stålarna jag fick!
 dom var välbehövliga i just det läget=)
men texten står nu iaf så som jag skrev....och please don't laugh!
ni vet hur det är, man överdriver och fånar sig i sånna här texter!
AJJA
______________

En flicka ristar i sin hud för att matcha de djupa fårorna i sin själ. Samtidigt ligger en pojke i sängen och våndas för morgondagens skoldag. En annan stoppar fingrarna i halsen för att ytterligare likna modellen i den glamourösa tidningen, och en fjärde sväljer de sista svidande dropparna i hembränningsflaskan.

Dessa fyra ungdomar har flera saker gemensamt trots sina enormt skilda liv. Föraktet mot dem själva och rädslan för omgivningenär två bördor de alla bär på i sina alltför tunga ryggsäckar. Hur har det kommit sig att individerna fått alltför mycket packning och varför hjälper ingen dem i den branta uppförsbacken? Ser ingen hur ungdomarna börjar luta bakåt i branten och är på väg att falla.

Att många av Sveriges ungdomar mår dåligt psykiskt och hamnar av den anledningen oerhört snett i livet är ingen nyhet. Den bilden gjorde media klart för oss för flera år sedan. Oro, depressioner, ångest,sömnsvårigheter och självdestruktivt beteende är exempel på problem som förvärrats de senaste åren. Hur det kan komma sig tror jag beror på alla oändliga krav som ställs på oss ungdomar nu i dagens samhälle.

Man ska prestera bra i skolan, utan bra betyg kommer man inte in på universitet och utan ordentlig utbildning räcker man inte långt i arbetslivet. På 90-talet försvann över 300 000 jobb för svenska ungdomar, jobb som ännu inte har kommit tllbaka.

Det är inte bara skolan man ska fixa.Det gäller även att se bra ut till det yttre,ha många kompisar,strosa omkring i de senaste jeansen med den senaste mobilen i handen.

Allting måste vara och göras på ett visst sätt i ungdomars värld. Det skapar en otroligt hög ribba, en ribba som många river. I fallet ramlar även självförtroendet ner och ångesten växer sig bara större och större inom ungdomarna.

Så vem finns det som kan hjälpa alla förvirrade individer med att handskas med pressen, den alltför tunga packningen. Jag tycker det är självklart att det är föräldrarna eller andra vuxna i den unga människans omgivning som måste hålla ögonen öpnna och se tecknen. Det kanske är just det som är problemet, många ser och hör symtomen men blundar för problemen. Föräldrarna vill inte inse att det är dem att skylla till  varför problemen uppstått. Därför är det bättre att blunda. Likt en skräckfilm, när de otäcka scenerna dyker upp håller man för kudden. Rädd för att det otäcka bilderna fastnar inne i huvudet och på näthinnan.

Det får helt enkelt inte vara på det här sättet. Samhället måste ta tag i problemen nu och de vuxna måste ta det ansvar de är skyldiga till, att vara en del i ungdomars liv. Det ska inte behöva vara vi ungdomar som ropar på hjälp, hjälpen ska komma ändå. För när man mår dåligt är det ett oerhört stort steg att gå till någon med sina problem.

Jag tackar att jag fått de föräldrar som jag har.Men alla har inte den turen att mötas av stödjande, omtänksamma och kärleksfulla föräldrar som jag. Mina föräldrar skulle märka direkt om allting inte riktigt stod rätt till med mig. Jag skulle få professionell hjälp, som många behöver.Kuratorer, skolsköterskor,BUP, Bris och psykologer är ett oerhört viktigt hjälpmedel för att hela de sjuka ungdomarna. Tyvärr är köerna långa på tillexempel BUP. Upp emot två år kan man få vänta. Det får absolut inte vara på det här sättet. Ju längre man väntar med sin tunga ryggsäck desto tyngre blir den och kanske klarar man inte av att bära packningen en längre tid. Som krävs i dagens samhälle.

Jag säger bara skärpning skola, hitta ett bättre sätt att utbilda barn och ungdomar på. Skärpning vuxna,släng kudden ni håller i era händer och ta istället tag i ungdomarnas ryggsäckar. Ryggsäckarna är många, era händer behövs till att bära dem. Klättra med ungdomarna i backen,stå bakom och ge er ert stöd. Om ni kämpar tillsammans kommer ni snart att stå på världens topp och blicka ut över den ljusaste och underbaraste utsikt ni skådat- framtiden.