iiidaidaida

Var just på en promenix och korsningen närmast brofästet(som lisa kallar det) asså korsningen nedanför stadsparken, DÄR, på den platsen när jag kom gåendes skymtade jag en stackars liten gubbe liggandes på rygg mitt i korsningen, cykeln låg eländigt bredvid och så stod en ambulans och två ambulansmän där också.
När jag såg den där gamla gubben ligga där så förskräckligt och utsatt tyckte jag så synd om honom! Ville bara sätta på honom ett sånt där Bamse plåster man fick då man var liten och all ONDA man hade försvann med detsamma! Hans grimarser visade tydligt att han hade ont och inte verkade han kunna ställa sig upp heller(eller så fick han inte för ambulansmännen ifall han kunde förvärra sin skada om han rörde på sig) båren stod då redo att ta emot den lilla kraken.

När jag fortsatte förbi den ned störtade gubben och skänkte mina medlidande tankar till honom SLOG det mig: att jag tror man oftare tycker synd om sig själv än vad man tycker synd om andra....för erkänn hur ofta ploppar det inte upp dåligasympati tankar om sig själv, hur gräset är så mkt grönare på andra sidan och allt vad det nu kan vara!
så tragiskt egentligen. Den där gubben låg inte ens på något gräs!