Typiskt förfest syndrom
Bilder från en partykväll har en tendens att följa ett visst mönster. Först: alla ler änglalikt mot kameran( i hopp om en ny snygg visningsbild). Tyvärr ofta ett fejkat smile och en tråkig bild. Sen: alkoholen kommer in i bilden och alla glömmer bort den där kameran och alla sina inövade kameramoves. Och det är först då dom bästa bilderna knäpps! För dom fångande något som faktiskt hände. Något äkta. Något man kände just då. En känsla.
Och inte en tanke av hur man såg ut.
Och inte en tanke av hur man såg ut.
Kommentarer
Trackback